Blankning, så fungerar det

Blankning är en affär där någon säljer en aktie som han eller hon inte äger utan har lånat, med avsikten att köpa tillbaka den vid ett senare tillfälle. Faller kursen under tiden uppstår en vinst. Stiger den uppstår en förlust, och den förlusten har i teorin ingen övre gräns.

Så går affären till

En blankning består av fyra moment. De hänger ihop, och det sista är inte frivilligt.

1. Lånet. Blankaren lånar aktien av någon som äger den, i praktiken nästan alltid via en mäklare som förmedlar lån från kunder eller institutioner med aktien liggande. För lånet betalas en avgift så länge positionen är öppen.
2. Försäljningen. De lånade aktierna säljs på marknaden till rådande kurs. Pengarna hamnar hos blankaren, men aktierna är fortfarande någon annans egendom.
3. Täckningsköpet. För att kunna lämna tillbaka aktierna måste blankaren köpa dem igen på marknaden. Köpet sker till den kurs som råder då, vilken den än är.
4. Återlämnandet. Aktierna går tillbaka till utlånaren. Skillnaden mellan försäljningspriset och priset i täckningsköpet, efter låneavgift och eventuell utdelningskompensation, är affärens resultat.

Steg tre måste alltid genomföras. En aktieägare som ser kursen gå emot sig kan välja att sitta kvar och vänta i åratal. En blankare har lånat något som ska tillbaka, och kan alltså inte förutsättningslöst vänta ut marknaden.

Varför någon blankar

Bilden av blankaren som renodlad spekulant i nedgång är bara delvis rätt. Det finns tre återkommande motiv.

Spekulation i nedgång. Den som bedömer att en aktie är övervärderad kan ta en kort position för att tjäna på att kursen faller. Det är den motivbild som oftast beskrivs, och den som bär den obegränsade förlustrisken utan motvikt.

Marknadsgarantverksamhet. En aktör som löpande ställer både köp- och säljkurser måste kunna sälja till den som vill köpa, även i det ögonblick aktien inte finns i det egna lagret. Den korta positionen är då en teknisk följd av att tillhandahålla likviditet, inte en åsikt om kursen.

Skydd av en annan position. En kort position kan användas för att minska exponeringen i en portfölj eller för att neutralisera en risk som uppstått någon annanstans. Motivet är då inte att tjäna pengar på nedgången i sig, utan att dämpa svängningarna i helheten. Samma sak kan ofta göras med derivat, och hur den sortens skydd är tänkt att fungera behandlas under riskhantering.

Vad positionen kostar att hålla

En blankad position är inte gratis att ligga kvar i. Låneavgiften löper så länge aktien är lånad, och den är högre i aktier som är svåra att låna. Tiden arbetar därför mot blankaren på ett sätt den inte gör mot en aktieägare.

Till det kommer utdelningen. Lämnar bolaget utdelning medan positionen är öppen tillfaller den den som faktiskt äger aktien, alltså den som köpte den i blankningsaffären. Utlånaren ska inte förlora på att ha lånat ut, och kompenseras därför av blankaren med ett belopp som motsvarar utdelningen.

Vem lånar ut aktierna?

Aktierna kommer från ägare som ändå tänkte behålla dem. Fondbolag och pensionsförvaltare sitter på innehav som ligger orörda i åratal, och ett innehav som ändå inte ska säljas kan lånas ut under tiden. Då kommer en avgift in ovanpå utdelningen och kursutvecklingen. Även en privatperson kan låna ut, genom att ställa sin depå till bankens förfogande för aktielån. Banken är då motpart åt båda hållen, så långivarens krav ställs mot banken och låntagarens skyldigheter krävs av banken. Vad utlåningen ger beror på hur svår aktien är att få tag i: premien sätts av tillgång och efterfrågan, av hur länge aktierna är utlånade och av det underliggande värdet.

Den som lånar ut möter aldrig blankaren. Stora institutioner lånar i stället ut genom sin depåbank, som förmedlar aktierna till motparter i bankens utlåningsprogram. I båda fallen kan aktien vara på väg till en blankare, till en marknadsgarant eller till någon som behöver täcka en leverans, utan att den som lånade ut behöver ta ställning till vilket.

AP7 Aktiefond, som ingår i premiepensionens statliga förvalsalternativ för den som inte väljer fonder själv, lånar ut aktier genom Bank of New York Mellon. Intäkterna går tillbaka in i fonden, alltså till spararna, sedan banken som sköter utlåningen tagit sin del.

AP7 Aktiefonds aktieutlåning 2025	Vad måttet visar	Belopp
Utlånade värdepapper den 31 december	Marknadsvärdet på det som var utlånat vid årsskiftet	73,8 miljarder kronor
Mottagna säkerheter för dem	Värdet på det fonden fått som pant för lånen	80,1 miljarder kronor
Nettointäkt under året	Vad utlåningen gav fonden efter kostnader	146,5 miljoner kronor
Fondens andel av intäkterna	Hur mycket av programmets intäkt som stannade i fonden	87 procent

Rösträtten följer med aktien

Utlånade aktier förs över till låntagaren, som under lånetiden har de rättigheter ett aktieinnehav ger. Utdelningar, inlösenrätter och emissionsrätter går tillbaka till långivaren, men inte rösträtten. Lånar du ut dina aktier kan du inte rösta på stämman.

Det gör utlåningen till en avvägning för en fond som vill påverka bolagen den äger. Fonder löser det antingen genom att inte låna ut aktier i bolag där de driver ägarfrågor, eller genom att kalla tillbaka aktierna i god tid före bolagsstämman. Samma möjlighet har privatpersonen, som när som helst kan begära tillbaka sina aktier.

Enligt Finansinspektionens föreskrifter om värdepappersfonder ska en fonds årsberättelse redovisa riktlinjerna för utlåning av värdepapper och hur de tillämpas för att fullfölja ägarengagemanget, särskilt vid bolagsstämmor. Kravet träffar bara fonder där ett livförsäkringsföretag eller ett tjänstepensionsinstitut är andelsägare och som placerar i börsnoterade aktier från bolag inom EES, och uppgiften får utelämnas om den redan är offentlig. Fondbolagens förening rekommenderar därutöver sina medlemmar att beskriva sina principer för aktielån i de principer för aktieägarengagemang som publiceras.

Vad en fond får och inte får låna ut

En svensk värdepappersfond får enligt Finansinspektionens föreskrifter låna ut högst 20 procent av fondförmögenheten, och bara mot betryggande säkerhet på villkor som är sedvanliga för marknaden. Lånet får ges till eller via en clearingorganisation eller ett värdepappersinstitut. Det får också ges till eller via ett utländskt finansiellt institut, förutsatt att institutet får ingå sådana avtal, står under tillsyn av en myndighet eller ett annat behörigt organ när det gäller sin värdepappersrörelse och är allmänt erkänt på marknaden. Hos AP7 var de tio största motparterna vid utgången av 2025 uteslutande utländska banker och deras värdepappersbolag, bland dem UBS, Merrill Lynch International, Goldman Sachs International, HSBC och Barclays Capital Securities.

Som säkerhet accepterar AP7 likvida medel, statsobligationer inom G20 och aktier noterade på ett antal förutbestämda börser, enligt fondens informationsbroschyr. Säkerheterna marknadsvärderas varje dag, och vid värdeförändringar krävs tilläggssäkerhet. Vid årsskiftet 2025 var aktier det största säkerhetsslaget, 45,9 miljarder kronor eller 57 procent av säkerheterna i tabellen ovan, och resten var statsobligationer, mest amerikanska. Sammanlagt översteg säkerheterna värdet på de utlånade aktierna med drygt sex miljarder kronor. Går motparten omkull ska säkerheten räcka till att köpa tillbaka aktierna, och därutöver står depåbanken Bank of New York Mellon garant för motpartsrisken gentemot AP7.

Utlånarna syns däremot inte i blankningsregistret. Det redovisar korta nettopositioner, och över 0,5 procent även vilka som håller dem, alltså den som blankar. Vill du veta om en fond du sparar i lånar ut aktier står det i fondens informationsbroschyr och årsberättelse.

Täckningsköp och short squeeze

Aktielånet är inte en garanti för att få behålla aktien hur länge som helst. Återkallar utlånaren lånet måste blankaren stänga positionen med ett täckningsköp, oavsett vad kursen står i just då. Det är en påtvingad affär vid en tidpunkt blankaren inte valt.

En short squeeze är den mekanismen i förstorad form. När kursen stiger i en aktie med många korta positioner pressas flera blankare samtidigt att köpa tillbaka. Täckningsköpen är köporder, och köporder driver kursen uppåt, vilket pressar ytterligare blankare att köpa. Förloppet kan bli självförstärkande och gå mycket snabbt. Det är i sådana lägen den teoretiskt obegränsade förlusten slutar vara teoretisk.

Hur mycket kan du förlora på en blankning?

Frågan går att räkna på, och räkneexemplet säger mer än själva formuleringen om obegränsad risk. Den som köper 100 aktier för 200 kronor styck har satsat 20 000 kronor. Går bolaget under är alltihop borta, men mer än 20 000 kronor kan affären inte kosta, eftersom en aktiekurs inte kan understiga noll. Den som i stället blankar 100 aktier till samma kurs får in 20 000 kronor vid försäljningen, och resultatet avgörs sedan av vad täckningsköpet kostar. Vid 400 kronor kostar återköpet 40 000 kronor, och förlusten blir 20 000 kronor, alltså lika mycket som hela försäljningen drog in. Vid 600 kronor är förlusten 40 000 kronor, dubbelt så mycket som positionen var värd när den öppnades. Vid 1 000 kronor är den 80 000 kronor. Serien tar inte slut någonstans, eftersom det inte finns någon kurs som är den högsta tänkbara.

Asymmetrin har en andra halva som nämns mer sällan. Det är blankarens vinst som är den begränsade storheten. Faller aktien mot noll behöver täckningsköpet inte kosta mer än en symbolisk summa, och blankaren behåller i praktiken de 20 000 kronorna. Bättre än så kan affären inte bli. Vinsten har alltså ett tak vid ungefär hela försäljningsvärdet, medan förlusten inte har något tak. För aktieköparen gäller det omvända: förlusten är begränsad till insatsen och det är uppsidan som saknar gräns.

I praktiken hinner en förlust sällan växa obegränsat, och det beror inte på någon välvilja. Eftersom nakenblankning i princip är förbjuden måste blankaren ha lånat aktien eller avtalat om lån innan affären görs, och den som lånat ut aktien har rätt att kalla tillbaka den. Positionen hålls dessutom mot säkerhet hos den som förmedlat lånet, och växer den bortom vad säkerheten bär blir den stängd. Täckningsköpet kommer då vid en tidpunkt blankaren inte valt, ofta till en kurs som just då är den sämsta möjliga. Att förlusten är obegränsad i teorin men avbruten i praktiken är ingen tröst, för det är just där skillnaden mot ett aktieköp består. Aktieägaren får sitta kvar och vänta ut kursen. Blankaren blir stängd.

Något lagstadgat golv för förlusten finns inte vid blankning genom aktielån. Blankningsförordningen som Finansinspektionen tillämpar handlar om insyn och om förbudet mot nakenblankning, inte om hur stor en enskild kunds förlust får bli. Där myndigheten faktiskt har begränsat privatpersoners korta positioner är i CFD-kontrakt. Enligt Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2019:7 om produktingripande i fråga om CFD-kontrakt får ett företag inte sälja sådana kontrakt till icke-professionella kunder annat än om kunden bland annat får ett marginalavslutningsskydd, som stänger positionerna när kontots medel plus orealiserat resultat faller under hälften av den initiala säkerhetsmarginalen, och ett negativt saldoskydd, som begränsar kundens skuld till medlen på kontot. Med en aktie som underliggande tillgång är den initiala säkerhetsmarginalen 20 procent av kontraktets nominella värde. Föreskrifterna gäller CFD-kontrakt och inte aktielån, så vid en blankning i den klassiska formen sätts gränsen av avtalet med mellanhanden i stället för av en föreskrift.

Samma föreskrifter tvingar fram en riskvarning i marknadsföringen av CFD-kontrakt. Normalt ska leverantören visa sin egen siffra, alltså hur stor andel av företagets egna icke-professionella kunder som förlorat pengar på CFD-handel under de senaste tolv månaderna. Ett företag som inte haft något öppet CFD-kontrakt kopplat till en icke-professionell kunds konto under perioden ska i stället använda den lydelse Finansinspektionen fastställt: ”Mellan 74 och 89 procent av alla icke-professionella kunder förlorar pengar på CFD-handel.” Båda varianterna gäller CFD-handel som helhet, alltså både långa och korta positioner i valutor, index, råvaror, kryptovalutor och aktier, och inte blankning genom aktielån. Siffrorna säger därför ingenting om hur det går för den som blankar en aktie. Aktielånet saknar dessutom det golv föreskrifterna ger CFD-kunden.

Reglerna kring blankning

Blankning i Sverige regleras av EU:s blankningsförordning, förordning (EU) 236/2012. Finansinspektionen redogör för regelverket och tar emot anmälningarna. Tre delar är värda att känna till.

Nakenblankning är i princip förbjuden. Att sälja en aktie man varken lånat eller ordnat lån av är alltså inte tillåtet. Säljaren måste ha lånat värdepappret, avtalat om lån eller ha ett motsvarande arrangemang på plats före blankningsaffären. Lånet är med andra ord inte en formalitet i efterhand utan en förutsättning.

Anmälningströskeln går vid 0,1 procent av emittentens emitterade aktiekapital. Anmälan till Finansinspektionen sker vid varje steg om 0,1 procent däröver, både när positionen växer och när den krymper, samt när den sjunker under 0,1 procent igen.

Vid 0,5 procent av emitterat aktiekapital, och vid varje steg om 0,1 procent däröver, offentliggör Finansinspektionen positionen som en betydande kort nettoposition. Det som tillkommer vid den nivån är att även innehavaren namnges. Tröskeln avgör alltså vem som syns, inte om blankningen syns.

Anmälan är dessutom tidsatt. En anmälan om kort nettoposition ska enligt Finansinspektionen ha kommit in senast klockan 15.30 centraleuropeisk tid handelsdagen efter den dag då den anmälningspliktiga positionen uppstod. Även korta nettopositioner i svenska statspapper omfattas av anmälningsplikt vid vissa tröskelvärden.

Vad ”netto” betyder, och hur en blankning får täckas

Det som rapporteras är en kort nettoposition, inte varje enskild blankning. Har samma aktör både en kort exponering och ett långt innehav i samma emittent är det skillnaden dem emellan som räknas. En aktör kan alltså ha blankat mer än nettosiffran visar, och nettot kan förändras utan att en enda ny aktie blankats, till exempel om det långa innehavet ändras.

Eftersom nakenblankning i princip är förbjuden måste positionen vara täckt. Finansinspektionen listar vilka avtal och fordringar som utgör tillåtna sätt att täcka en blankning enligt artikel 5 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 827/2012:

• terminer och swappar
• optioner
• repoavtal
• stående avtal eller löpande faciliteter
• avtal gällande teckningsrätter
• övriga fordringar eller avtal som leder till leverans av aktier eller statspapper

Listan är värd att notera för den som läser blankningsregistret, eftersom flera av posterna är derivat. En kort position behöver alltså inte betyda att någon lånat och sålt en aktie i den enkla mening som beskrivs högst upp.

Hur en blankning beskattas

Enligt Skatteverkets beskrivning av blankning beskattas vinsten vanligen det år då aktierna återlämnas till utlånaren, alltså inte nödvändigtvis det år försäljningen skedde. Har aktierna inte återlämnats senast året efter försäljningen måste försäljningen ändå redovisas för det året.

Vinsten beräknas utifrån försäljningen av de lånade aktierna och täckningsköpet. Låneavgiften får dras av som omkostnad i inkomstslaget kapital, och utdelningskompensationen till utlånaren minskar ersättningen för aktierna i kapitalvinstberäkningen.

Går affären åt andra hållet är förlusten en kapitalförlust på marknadsnoterade delägarrätter, och skatten dämpar den bara delvis. Enligt Skatteverkets beskrivning av kvittning och kvotering kvittas förlusten först mot årets vinster på marknadsnoterade aktier och aktiefonder, och räcker vinsterna inte till får resten dras av med 70 procent. Uppstår ett underskott av kapital ger underskottet skattereduktion med 30 procent upp till 100 000 kronor och 21 procent på den del som överstiger. En förlust på 100 000 kronor utan vinster att kvitta mot ger alltså 70 000 kronor i avdrag och 21 000 kronor i skattereduktion, förutsatt att det finns skatt på förvärvsinkomst att räkna av reduktionen mot. Kvar att bära blir 79 000 kronor.

Vilka aktier är blankade?

Korta positioner förändras löpande, och en siffra som stämmer i dag stämmer sällan nästa vecka. Uppgifterna finns i stället i Finansinspektionens blankningsregister, som uppdateras löpande.

Registret är dock lättare att missförstå än att läsa. Kolumnen ”Summa blankning %” visar summan av alla anmälda positioner i en emittent, alltså allt som överstiger 0,1 procent, medan namnen på innehavarna publiceras först vid 0,5 procent. En hög siffra betyder inte heller det som den ofta antas betyda. Hur registret är uppbyggt och var dess gränser faktiskt går gås igenom i genomgången av blankningsregistret.

Senast faktagranskad: 18 augusti 2026