Daytrading betyder att köpa och sälja samma värdepapper under en och samma handelsdag. Utfallet för privatpersoner har mätts på fullständiga transaktionsdata i två länder, och resultaten pekar åt samma håll: en minoritet går med vinst efter avgifter, vare sig man mäter ett enskilt år eller hela den tid en person håller på, och en mycket liten grupp klarar det uthålligt. Någon motsvarande svensk statistik över privata daytraders nettoresultat finns inte publicerad. Skatten avgörs samtidigt inte av hur ofta du handlar, utan av vilken sorts konto affärerna ligger på.
Vad forskningen har mätt, och på vilka
En av de mest citerade studierna bygger på samtliga transaktioner på Taiwanbörsen mellan 1992 och 2006. Brad Barber, Yi-Tsung Lee, Yu-Jane Liu och Terrance Odean visar i The cross-section of speculator skill, publicerad i den referentgranskade tidskriften Journal of Financial Markets 2014, att ungefär 450 000 taiwanesiska privatpersoner daytradade under ett genomsnittligt år. Av de 277 000 av dessa som handlade för mer än 600 000 taiwanesiska dollar om året, motsvarande cirka 20 000 amerikanska dollar, gjorde omkring 20 procent vinst efter avgifter under ett typiskt år. Forskarna anger själva att andelen ligger mellan 17 och 20 procent beroende på hur populationen av daytraders avgränsas. Men när forskarna rangordnade traderna efter ett års resultat och följde samma personer året därpå, var det bara cirka 4 000 av de 450 000, alltså mindre än 1 procent, som förutsägbart tjänade pengar efter transaktionskostnader.
Spridningen mellan topp och botten är samtidigt stor. De 500 högst rankade tjänade 61,3 baspunkter per dag före avgifter och 37,9 efter, medan de som hade förlusthistorik bakom sig gjorde 11,5 baspunkter i förlust före avgifter och 28,9 efter. Studien mäter aktiehandel på en enskild marknad under en avgränsad period, inte daytrading i allmänhet, och den säger ingenting om svenska förhållanden.
Den andra stora studien kommer från Brasilien. Fernando Chague, Rodrigo De-Losso och Bruno Giovannetti följde i Day trading for a living? samtliga 19 646 personer som för första gången daytradade minikontraktet i Ibovespa-terminen mellan 2013 och 2015. Arbetet är ett arbetspapper från Universidade de São Paulo, daterat den 19 augusti 2019, och har till skillnad från Taiwanstudien inte genomgått referentgranskning. Forskarna mäter varje persons sammanlagda nettoresultat över hela den tid personen daytradade, inte resultatet år för år. Deras mest oväntade fynd är att andelen med positivt nettoresultat sjunker ju längre man håller på. Av dem som daytradade en enda dag gick 29,8 procent plus. För dem som höll på i två till 50 dagar var siffran 15,5 procent, sedan 8,9 procent, 6,8 procent, 5,4 procent, och för de 1 551 personer som fortsatte i mer än 300 handelsdagar 3,0 procent. Bland de uthålligaste förlorade alltså 97 procent pengar efter börs- och mäklaravgifter.
Forskarna räknade också om vinsterna till dagslön. Av de 1 551 uthålliga tjänade 17 personer mer än den brasilianska minimilönen, motsvarande 16 dollar per dag, och åtta personer mer än ingångslönen för en banktjänsteman, 54 dollar per dag. Den som tjänade mest landade på 310 dollar per dag i genomsnitt, med en standardavvikelse på 2 560 dollar. Det gäller indexterminer med hävstång i Brasilien, inte svensk aktiehandel, och det är därför en illustration av ett mönster snarare än ett tal som går att flytta hit.
Avgifterna är själva mekanismen
Skillnaden mellan brutto och netto i Taiwansiffrorna säger mer om daytrading än totalsiffrorna gör. För de 500 skickligaste åt avgifterna upp 23,4 baspunkter per handelsdag, alltså drygt en tredjedel av deras bruttoresultat. Den siffran vilar på studiens antagande om kraftigt rabatterat courtage, 5 baspunkter enkel väg. Räknat i stället med det lagstadgade maxcourtaget på 14,25 baspunkter enkel väg blir nettoresultatet 24,1 baspunkter, och avgiftsdraget alltså drygt 37 baspunkter. För dem med förlusthistorik kostade avgifterna 17,4 baspunkter per dag, vilket förvandlade en liten minusaffär till en betydligt större. Kostnaden tas ut per avslutad affär, inte per år, och den som gör många affärer betalar den många gånger.
Samma sak syns i deklarationen. Courtaget räknas enligt Skatteverkets regler för omkostnadsbelopp in i inköpspriset, medan courtaget vid försäljningen i stället dras av från försäljningspriset. Avgiften minskar därmed vinsten eller ökar förlusten i varje enskild affär. Den syns aldrig som en post för sig.
Det närmaste svenska underlag som finns
Vi har inte hittat någon svensk myndighetsstudie av privata daytraders nettoresultat. Det närmaste är FI-analys nr 44 från maj 2024, som gäller ett annat instrument och en annan sorts sparare. Finansinspektionen kartlade de omkring 200 000 svenskar som handlade kryptocertifikat mellan januari 2018 och mars 2024. Per den 31 mars 2024 hade 53 procent av dem som sålt hela sitt innehav gjort en förlust, trots att de underliggande tillgångarna stigit med uppåt 500 procent under perioden. Den siffran avser alltså bara realiserade affärer. Räknar man i stället om även kvarvarande innehav till marknadsvärde svänger bilden med priset: per den 31 mars 2024 hade 59 procent tjänat pengar om de hade sålt sitt kvarvarande innehav, medan samma beräkning per den 31 mars 2023 visar att 66 procent i stället skulle ha förlorat pengar. Gör man beräkningen vid varje månadsslut var det bara vid 13 av de 75 månader myndigheten har data för som fler skulle ha tjänat än förlorat. Medianinvesteraren hade satsat cirka 9 800 kronor, och sammanlagt betalade svenskarna omkring 320 miljoner kronor i avgifter för handeln.
Kryptocertifikat är inte aktier och att köpa och sälja över månader är inte daytrading, så siffrorna säger ingenting direkt om daytrading i Sverige. Två av myndighetens iakttagelser handlar däremot om beteendet snarare än om instrumentet. Den ena är att avgifterna förklarar en del av att så många gick minus trots att priserna steg. Den andra är att den som tjänat pengar återvände oftare än den som förlorat: bland dem som gjort mer än 25 procents vinst första gången handlade 28,7 procent igen, mot 9,1 procent bland dem som förlorat mer än 25 procent. I samtliga resultatgrupper var medianavkastningen negativ i den andra handelsomgången, medan medelvärdet var positivt. Snittet drogs alltså upp av ett fåtal utfall och beskriver inte den typiske spararen.
Kontot avgör skatten, inte handelsfrekvensen
På ett investeringssparkonto beskattas inte de enskilda affärerna. Du redovisar varken vinster eller förluster, och betalar i stället en årlig skatt på ett kapitalunderlag som består av värdet vid ingången av varje kvartal plus årets insättningar, delat med fyra. För inkomstår 2026 är schablonintäkten 3,55 procent av underlaget och skatten 30 procent av den, alltså 1,065 procent på den del av underlaget som överstiger den skattefria grundnivån på 300 000 kronor. Skatten tas ut oavsett om året gick med vinst eller förlust, och förluster, fondavgifter och depåavgifter är inte avdragsgilla.
På ett vanligt aktie- och fondkonto gäller motsatt logik. Varje avslutad affär redovisas, vinsten beskattas med 30 procent i inkomstslaget kapital, och förluster på marknadsnoterade aktier får enligt Skatteverkets regler för kvittning och kvotering kvittas fullt ut mot vinster på marknadsnoterade aktier och aktiefonder. Det som blir kvar när kvittningen är gjord dras av med 70 procent.
Skillnaden blir konkret först när man räknar. Anta att ett år slutar med 100 000 kronor i nettoförlust och att det inte finns några vinster att kvitta mot. På aktie- och fondkontot blir 70 000 kronor avdragsgilla, och underskottet ger en skattereduktion på 30 procent, alltså 21 000 kronor. Staten bär då 21 öre av varje förlorad krona. Ligger samma förlust på ett investeringssparkonto blir siffran noll kronor, och schablonskatten på kapitalunderlaget tas ut ändå. Skattereduktionen på underskott av kapital är för övrigt 30 procent bara upp till 100 000 kronor i underskott. På den del som överstiger det är den 21 procent, vilket gör att stora förluster ger tillbaka ännu mindre.
Uttagen kostar mer än de flesta tror
En detalj i kapitalunderlaget slår hårt mot den som flyttar pengar ofta. Varje insättning utifrån räknas in i underlaget, oavsett hur länge pengarna blir kvar, medan en överföring från ett annat eget investeringssparkonto inte räknas. Den som tar ut 50 000 kronor och sätter tillbaka dem fyra gånger under ett och samma kvartal lägger därmed 200 000 kronor till årets insättningar. Kapitalunderlaget stiger med en fjärdedel av det, alltså 50 000 kronor, och skatten med drygt 530 kronor vid 2026 års sats, förutsatt att underlaget ligger över grundnivån. Kvartalsvärdena påverkas inte alls, eftersom pengarna var tillbaka innan nästa kvartal började.
Investeringssparkontot rymmer dessutom bara vissa tillgångar. Enligt 6 § lagen om investeringssparkonto är investeringstillgångar finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad eller en MTF-plattform, samt andelar i värdepappersfonder och specialfonder. Hävstångsprodukter som handlas direkt mot en leverantörs egen prissättning i stället för på en reglerad marknad eller en MTF-plattform faller därmed utanför, vilket är fallet för CFD-kontrakt.
Frekvent handel gör dig inte till näringsidkare
En vanlig missuppfattning är att tillräckligt intensiv handel förvandlar verksamheten till näringsverksamhet, med avdrag för utrustning, kursdata och utbildningar som följd. Lagen pekar åt andra hållet. Delägarrätter, alltså aktier och liknande, räknas enligt 13 kap. 7 § inkomstskattelagen inte som tillgångar i näringsverksamheten ens för den som redan driver enskild firma, utom när de är lagertillgångar eller faller under något av de andra uppräknade undantagen. Den som köper och säljer aktier för egen räkning redovisar därför affärerna i inkomstslaget kapital.
Följden är att en förlust inte kan dras av mot lön eller annan tjänsteinkomst. Den blir ett underskott av kapital som ger en skattereduktion enligt reglerna ovan, och där tar möjligheterna slut. Utgifter för att förvalta innehavet, som utrustning och abonnemang på kursdata, faller under 42 kap. 6 § inkomstskattelagen, som slår fast att förvaltningsutgifter inte får dras av. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom Lag (2015:775) och tillämpas för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2015.
Daytrading kombinerar två saker som var för sig ökar risken: hög omsättning, som gör transaktionskostnaden till en återkommande post, och kort tidshorisont, som tar bort möjligheten att sitta ut en nedgång. Den som dessutom använder hävstång kan förlora hela insatsen på en kursrörelse som i den underliggande tillgången varit måttlig. Grunderna för hur risk mäts och begränsas finns samlade under riskhantering, och hur längre nedgångar hanteras beskrivs i bear market-strategi.
Det finns ingen svensk mätning som säger hur många privata daytraders som går plus. Det som finns är två utländska studier på fullständiga transaktionsdata, båda med samma riktning, och ett svenskt myndighetsunderlag om ett angränsande instrument som pekar på att avgifter och tajming äter upp en uppgång i den underliggande tillgången. Positioner som hålls dagar eller veckor i stället för timmar är något annat, och den formen behandlas på systersajten swingtrading.se. Skattereglerna och beloppen på den här sidan kontrollerades hos Skatteverket den 6 augusti 2026 och gäller inkomstår 2026.
Senast faktagranskad: 6 augusti 2026
Innehållet på hedge.se är utbildningsmaterial och utgör inte finansiell rådgivning eller en rekommendation att köpa eller sälja något finansiellt instrument. Handel med derivat och blankning innebär risk för kapitalförlust, och förlusten kan i vissa fall överstiga det insatta beloppet. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida resultat. Kontrollera alltid aktuella villkor hos din bank eller mäklare, och rådgör med en licensierad rådgivare innan du fattar investeringsbeslut.