Vad är en hedgefond?

En hedgefond är en fond med friare placeringsmandat än en traditionell fond. Den får använda verktyg som en vanlig aktiefond i regel inte får, bland annat blankning, derivat och belåning, och den siktar ofta på absolut avkastning, alltså att ge avkastning oavsett om marknaden stiger eller faller, i stället för att slå ett jämförelseindex. Namnet till trots är en hedgefond inte automatiskt säkrare än en vanlig fond. Den är friare.

Vad ordet ”hedge” betyder, och varför det vilseleder

De första hedgefonderna byggde på en enkel idé. Förvaltaren kombinerade långa positioner, alltså aktier fonden ägde och tjänade på när de steg, med korta positioner i aktier fonden hade lånat och sålt, vilka gav vinst när de föll. Om de två benen väger ungefär lika tungt tar den allmänna marknadsrörelsen delvis ut sig själv. Det som återstår är förvaltarens förmåga att välja rätt bolag i förhållande till fel bolag. I den meningen var fonden hedgad, alltså skyddad mot marknadens riktning.

I dag är ”hedgefond” snarare en etikett på en brokig grupp fonder som har det gemensamt att mandatet är brett, inte att risken är låg. Många hedgefonder hedgar ingenting alls i den ursprungliga bemärkelsen. Ordet beskriver vad fonden får göra, inte hur riskfylld den är. En hedgefond kan i praktiken vara försiktigare än en aktieindexfond, och den kan vara betydligt mer riskfylld. Det avgörs av strategin och av hur mandatet används, inte av namnet på fondkategorin. Att läsa ”hedge” som ”säker” är en av de vanligaste och mest kostsamma missuppfattningarna på fondmarknaden.

Regelverket: en svensk hedgefond är oftast en specialfond

Svenska hedgefonder är normalt specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, förkortad LAIF. Specialfonderna regleras i 12 kap. LAIF. Det är alltså inte en oreglerad verksamhet: att förvalta en alternativ investeringsfond kräver tillstånd av Finansinspektionen, som också ska godkänna fondbestämmelserna för varje specialfond.

Tillsyn är dock inte samma sak som skydd mot förlust. Det regelverket gör är att sätta ramar och kräva att avvikelserna redovisas. Vilken risk fonden tar inom ramarna är en annan fråga.

Nyckelskillnaden: pengarna kan vara inlåsta

Den viktigaste praktiska skillnaden mot en vanlig fond handlar inte om placeringarna utan om när andelsägaren kommer åt sina pengar. Enligt 12 kap. 6 § LAIF ska en fondandel, på begäran av dess ägare, kunna lösas in minst en gång om året. En värdepappersfond löses normalt in dagligen.

Lagen sätter alltså bara ett golv. En specialfond kan ha inlösen varje månad eller varje kvartal, men den kan också ha inlösen en gång om året, och det är fullt förenligt med regelverket. Samma paragraf anger dessutom att fondbestämmelserna, om Finansinspektionen godkänner det, får innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. Villkoren för in- och utträde står i fondbestämmelserna, och de varierar mellan fonder.

Fondbestämmelserna ska beskriva avvikelserna

Enligt 12 kap. 4 § LAIF ska fondbestämmelserna för en specialfond innehålla upplysning om i vilka avseenden fonden avviker från det som gäller för värdepappersfonder, vilken risknivå som eftersträvas och vilket riskmått som används. Där ska också anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare.

Det är en användbar upplysning för den som försöker förstå en enskild hedgefond. Svaret på frågan ”hur fri är den här fonden, och hur mycket risk siktar den på” finns i fondbestämmelserna, inte i marknadsföringsmaterialet. Den som inte kan svara på vilket riskmått fonden använder har inte läst klart.

Verktygen i det friare mandatet

Tre verktyg återkommer, och alla tre förändrar riskbilden:

• Blankning. Fonden säljer lånade värdepapper för att tjäna på en nedgång. Förlusten på en kort position är i teorin obegränsad, eftersom en kurs kan stiga hur långt som helst, medan den som äger en aktie som mest kan förlora insatsen.
• Derivat. Optioner, terminer och swappar används både för att skydda portföljen och för att ta position med hävstång. Med hävstång kan förlusten överstiga det insatta beloppet.
• Belåning. Fonden lånar för att exponera mer kapital än den förvaltar. Belåning förstorar både uppgångar och nedgångar, och kan tvinga fram försäljningar vid fel tidpunkt.

Ett brett mandat betyder att utfallet i högre grad beror på förvaltarens beslut och i lägre grad på marknaden. Det skär åt båda hållen. Hur de här verktygen används för att styra risk snarare än att ta den behandlas under riskhantering.

Avgiftsmodellen ser annorlunda ut

Hedgefonder tar ofta ut en fast förvaltningsavgift plus en prestationsbaserad avgift, alltså en andel av den avkastning som överstiger en tröskel. Tröskeln kan vara noll, en ränta eller ett index, och den anges i fondbestämmelserna.

Till prestationsavgiften hör ofta en så kallad high water mark. Principen är att avgiften bara tas ut på ny avkastning över fondens tidigare högsta nivå. Faller andelsvärdet och stiger sedan tillbaka utgår ingen prestationsavgift förrän den gamla toppnoteringen är passerad. Konstruktionen finns för att andelsägaren inte ska betala två gånger för samma uppgång.

Nivåerna varierar kraftigt mellan fonder, liksom hur tröskeln och high water mark är utformade i detalj. De uppgifterna går inte att generalisera, utan står i den enskilda fondens fondbestämmelser och faktablad. Kontrollera aktuella avgifter och villkor hos fonden själv innan de jämförs.

Sammanfattat

En hedgefond är en fond som har fått mer frihet än en värdepappersfond: friheten att blanka, att använda derivat, att belåna och att sikta på avkastning oavsett marknadsriktning. Priset för friheten betalas i tre valutor: en mer komplex avgiftsmodell, ett beroende av förvaltarens skicklighet, och en likviditet som enligt lagens minimikrav bara behöver finnas en gång om året. Ordet ”hedge” är ett historiskt arv från en teknik, inte ett löfte om ett skyddsnät.