Ett derivat är ett avtal vars värde bestäms av något annat. Det andra kallas den underliggande tillgången och kan vara en aktie, ett index, en ränta, en valuta eller en råvara. Den som har ett derivat äger alltså inte tillgången, utan ett kontrakt som följer med den. Den här sidan handlar om finansiella derivat, inte om matematikens derivata eller kemins derivat.
Värdet kommer någon annanstans ifrån
Riksbanken formulerar grundidén så här i sin genomgång av derivatmarknaden: ”Ett derivatkontrakt är ett finansiellt instrument vars värde bestäms av en eller flera underliggande tillgångar som räntor, valutor, aktier, krediter och råvaror.”
Skatteverket, som avgör hur affärerna beskattas, kallar derivat för ”ett samlingsnamn för flera olika sorters värdepapper” och räknar upp optioner, terminer, warranter och CFD-kontrakt som de vanligaste.
Två saker skiljer ett derivat från en aktie. Det första är motparten. Ett derivat skapas inte av ett bolag som behöver kapital, utan uppstår när två parter skriver avtalet, och det de vinner respektive förlorar är i grunden varandras. Det andra är att beloppet i avtalet inte är beloppet som byter händer. Kontrakt anges i ett nominellt belopp, och Riksbanken påpekar att det kan vara relativt stort medan det faktiska belopp som byter händer är betydligt mindre. Det är den egenskapen som ger derivat deras hävstång.
Familjerna, och vad som skiljer dem åt
Skillnaden mellan familjerna handlar i praktiken om en enda fråga: vem som har en rättighet och vem som har en skyldighet.
- Option
- Ger innehavaren en rättighet, inte en skyldighet. Skatteverket beskriver en option som ett värdepapper där utfärdaren åtagit sig att vid en bestämd framtida tidpunkt, till ett bestämt pris, köpa något från eller sälja något till den som har optionen. Utfärdaren får en premie för risken hen tar på sig. Läs vidare i vad optioner är.
- Termin
- Binder båda parter. Ett terminskontrakt innefattar, till skillnad mot ett optionskontrakt, en skyldighet för både köpare och säljare att fullgöra sina åtaganden vid den överenskomna tidpunkten, skriver Skatteverket om terminer. Ingen premie betalas för rättigheten, eftersom ingen rättighet finns. Läs vidare i vad terminer är.
- Warrant
- ”En warrant är en typ av option vanligtvis med lång löptid”, enligt Skatteverkets beskrivning av warranter. Underliggande kan till exempel vara en aktie, en aktiekorg, ett index, en råvara eller en valuta. Läs vidare i vad warranter är.
- Swap
- Ett avtal om att byta betalningsströmmar. Riksbanken ger exemplet att en bank kan byta fasta räntebetalningar mot rörliga, eller låna svenska kronor i utbyte mot dollar från ett pensionsföretag, så att båda parterna kan matcha sina tillgångar och skulder mer effektivt. Swappar är i huvudsak en marknad för banker, pensionsbolag och större företag, inte för privatpersoner.
Alla derivat har dessutom två egenskaper som en aktie saknar. De har en slutdag, en tidpunkt då kontraktet upphör att existera. Och de har en motpartsrisk, alltså risken att den andra parten inte kan fullgöra sitt åtagande. På en börs hanteras den av en clearingorganisation som går in som motpart till båda sidor och tar in säkerheter. Avtal som skrivs direkt mellan två parter utanför börsen har ingen sådan mellanhand.
Att flytta risk, och att ta risk
Derivatens ursprungliga funktion är att flytta en risk från någon som inte vill ha den till någon som är beredd att bära den. Riksbanken sammanfattar att derivatmarknaden erbjuder aktörer möjligheten att skydda sig mot specifika ekonomiska risker, så kallat hedging, och att spekulera, och konstaterar att derivat fördelar om riskerna i det finansiella systemet.
Hedgingfallet är lättast att se hos en producent. Anta att ett företag ska sälja en känd mängd av en råvara om ett halvår. Priset då är okänt, och osäkerheten är ett problem oavsett riktning, eftersom företaget måste budgetera. Genom att sälja en termin låser företaget priset i dag. Notera vad som händer: företaget har inte gjort en vinstaffär, utan bytt bort ett utfall. Stiger priset går uppgången förlorad. Det är inte en bieffekt, det är precis vad man betalar för att slippa osäkerheten.
Den andra användningen är spekulation. Riksbanken skriver att derivat kan användas för att minska risker, men också för att öka risker eller spekulera om den framtida marknadsutvecklingen på till exempel aktie- eller elpriser. Här är hävstången själva poängen: en liten insats ger en exponering mot ett mycket större belopp, och därmed ett utfall som svänger kraftigt i procent.
De två användningarna hänger ihop mer än de flesta beskrivningar erkänner. Producenten som vill låsa sitt pris behöver någon på andra sidan avtalet. Ofta är den någon en aktör som tar risken frivilligt, mot betalning. Marknaden fungerar därför att båda finns.
Hävstången verkar åt båda håll och gör förlusten lika stor i procent som vinsten hade blivit. Det viktigaste att förstå är att förlusten inte alltid stannar vid insatsen. Derivat med hävstång kan ge en förlust som överstiger det belopp som satsades. Var gränsen går beror helt på vilken sida av kontraktet man står på. Den som köper en option kan aldrig förlora mer än den premie som betalades. Den som i stället utfärdar en köpoption utan att äga den underliggande aktien har en förlustrisk som i princip är obegränsad, eftersom en aktiekurs kan stiga hur högt som helst. Den som ingår ett terminsavtal är skyldig att fullgöra det oavsett vart kursen tagit vägen. Innan ett derivat handlas är frågan alltså inte bara hur mycket som kan tjänas, utan hur stort det värsta utfallet kan bli och om det är ett belopp som går att bära.
Derivat och blankning är inte samma sak
Att tjäna på en nedgång brukar nämnas i samma andetag som derivat, men mekaniken skiljer sig. Ett derivat är ett avtal om en underliggande tillgång. Vid blankning säljs en faktisk aktie som lånats in, och den ska köpas tillbaka och lämnas åter. Blankning regleras dessutom av ett eget regelverk, EU:s blankningsförordning, med anmälningsplikt till Finansinspektionen. Nakenblankning, alltså att sälja aktier utan att ha lånat dem eller avtalat om lån, är i princip förbjuden. Finansinspektionen redogör för reglerna på sin sida om blankning.
Likheten är att båda kan ge ett utfall som stiger när marknaden faller, och att båda kan ge förluster som är större än det ursprungliga beloppet. Skillnaden är vad man faktiskt äger och vilka regler som gäller.
Var derivat hör hemma
Ett derivat är ett verktyg med ett smalt syfte: att ändra formen på en risk. Det gör en portfölj varken säkrare eller mer lönsam i sig, utan byter ett utfall mot ett annat, till ett pris. Den som överväger derivat behöver därför först kunna svara på vilken risk som ska bort, vad det kostar och vad som händer om marknaden går åt andra hållet. Den ordningen, risken först och instrumentet sedan, går vi igenom under riskhantering.
Innehållet på hedge.se är utbildningsmaterial och utgör inte finansiell rådgivning eller en rekommendation att köpa eller sälja något finansiellt instrument. Handel med derivat och blankning innebär risk för kapitalförlust, och förlusten kan i vissa fall överstiga det insatta beloppet. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida resultat. Kontrollera alltid aktuella villkor hos din bank eller mäklare, och rådgör med en licensierad rådgivare innan du fattar investeringsbeslut.